Veckans tips: Bulleboden

Om man jobbar på Kungsholmen, är Bulleboden det självklara valet. Dels har dom en del eko och dels är det fantastiskt gott och god service. Bullepuddingen är fantastisk!

Vem är eg torsk på torsk?

Jag fattar inte varför det är så mycket tjafs om torsken. Att avstå från smågodis, flygresor eller nötkött är ju inte så lätt. Men torsk, visst kan det vara gott, men vem drömmer våta drömmar om torsk med äggsås, när sej med äggsås smakar nästan precis likadant?

Vad individen faktiskt kan göra

I senaste numret av Sveriges Natur skriver Andreas Malm att det viktiga inte är vad individen gör, utan det vi gör politiskt. Märta Myrstener i DN på Stan är inne på samma spår. Jag håller med dom, delvis. Inte för inte har jag blivit politisk sekreterare för miljöpartiet i Stockholm! Vi måste arbeta politiskt för färre p-platser, billigare tåg etc.

Men individen har faktiskt en del makt. Samhället tvingar inte folk att resa Thailand, det går alldeles utmärkt att avstå! Det har också visat sig att det inte hjälper så mycket att bygga tätt och att ha bra kommunikationer, folk okynnesåker med sina bilar lik förbaskat! Och det är på fritiden; för att köpa snask, för att hälsa på polarna, för att somna skrikungen, för att komma ifrån familjelivets kval, för att känna grusvägen under hjulen och lyssna på Uffe….

Visst sjutton har vi som individer viss valfrihet här i Sverige!

Inspirera inte uppfostra!

Jag brukar inte kommentera sådant som har skrivits om mig och asfaltblomman i tidningen, men nu måste jag.

I lördags var det ett stort reportage i Södermalmsnytt om mig och om asfaltblomman. Det var jättefint och bra, t.o.m. bilden blev bra. Men det är en sak som blev fel. Det står där att jag vill ”uppfostra” folk. Det stämmer inte. Jag sa att jag förut försökt göra det, men att det inte har lyckats så bra. I synnerhet inte med släkt och vänner. Därför vill jag, i synnerhet med asfaltblomman i första hand inspirera till en annorlunda livsstil. Så var det med det!

Gott nytt

Har just läst sex grader av Mark Lynas och känner mig lätt pessimistisk, i synnerhet med tanke på att det ska flygas så till den milda grad just nu. Är trött på resereklam och slagord såsom ”billiga resor till solen”, snart nog får vi det varmare än vi någonsin önskat. Värst otäckt blir det om det börjar spruta metangas ur hav och mark.

Mer kul är att jag har fått ett jobb. I februari blir jag politisk sekretare för miljöpartiet i Stockholm. Ska bli jättespännande! Asfaltblomman lever vidare, men med en ny touch. Ekoställena ska recenseras, med betyg och allt. Dags för kritisk granskning även av det ekologiska.

Må Stockholm blomstra år 2008!

Fickor av motstånd

Tillväxtens sista dagar – miljökamp om världsbilder handlar om varför det händer så lite, trots att miljöfrågan är så het. Boken är en bra översikt för den som har varit miljöintresserad ett tag och har ett djupare intresse av frågan. Björn Forsberg som är forskare vid Umeå universitet konstaterar att miljöintresset till trots fortsätter folk att flyga och överkonsumera. Inte så konstigt eftersom det i samma tidning som har reportage om klimatpåverkan också finns reportage om shoppingturer till London och Paris. Ett nästan övertydligt exempel på denna konflikt är restaurangen Koloni garden i Sickla köpkvarter. Där serveras lokalt producerad och ekologisk mat bland trädgårdsmöbler, fågelkvitter och krukväxter. Det är bara utsikten som stör och påminner om var vi egentligen är, det vi ser är en stor parkeringsplats.

Av de 15 nationella miljömål som regeringen har beslutat om saknas det viktigaste, nämligen att minska vår konsumtion. Vi svenskar anser oss vara miljövänliga eftersom våra lokala utsläpp är relativt små, men ser man till vår livsstil är den en av de mest resursförbrukande. Skillnaden är att våra utsläpp sker någon annanstans, i Asien eller i Afrika.

Ska vi verkligen hindra en annalkande ekologisk kris måste vi förändra systemen radikalt. En början är att starta ”fickor av motstånd”. Björn föreslår cykling och vegetarisk livsstil. Jag tänker vidare på lokala samfälligheter, gemensamma lokala system där vi tar hand om våra barn tillsammans och byter tjänster. Detta handlar om helt annat än att köpa en ekologisk trendig tröja och är så mycket svårare att förverkliga. Hör gärna av er om ni vill vara med och bygga en ”ficka av motstånd” och berätta vilken idéer ni har!

Tillsammans framför datorn

Vi sitter och bloggar och kämpar för en bättre värld och datorerna glimrar likt smycken i vintermörkret. Vi köper snällt våra rättvisa och ekologiska kläder på nätet eller på H&M. Sen går vi hem och kokar våra klimatvänliga rotfrukter och bönor, i varsin liten kastrull. Datorn surrar i bakgrunden.

På något sätt känns det som om vi har glömt det viktigaste. Skulle vi inte rädda världen tillsammans? Hur skapar vi ett gemensamt, fysiskt, rum där delar både kastruller och tankar?

Ganska ofta är jag hemma själv med båda mina barn. Hemma i en lägenhet där ingenting händer, inga grannar som knackar på, inga kor som ska kalva…jag brukar försöka baka, men det är körigt när ettåringen hänger i hasorna och vill kliva in i ugnen. Tänk om vi vore fler vuxna, då skulle det kanske gå an att vara hemmafru, men här i vår del av världen är det på jobbet och på dagis som livet utspelar sig. Och så på nätet förstås, jag har alltid datorn på såna dagar för att känna att det finns någon därute som man kan prata med…