Grön kväll hos Gudrun Sjödén

Min mamma är liksom många andra kvinnor i hennes ålder kund hos Gudrun Sjödén. Därför blir hon bjuden på olika kundevent och denna kväll passade jag på att följa med på Grön kväll i Gudrun Sjödéns butik i Gamla stan. Ämnet var extra aktuellt med tanke på att företaget har nekat granskning av Rena Kläder trots sin etiska profil.

Det var många kunder som tog tillfället i akt, nästan uteslutande medelålders kvinnor. Vi bjöds på juice från Saltå Kvarn och ekologisk choklad och stämningen är god. Gudrun själv är där och berättar om företagets miljöarbete. Och det händer saker, 10 procent av kläderna är ekologiska, man transporterar via båt istället för flygplan och de anställda undviker att ta flyget. Mest spännande och nytänkande är företagets satsning på schysta blommor. De blommor som säljs i butiken i Gamla stan är så miljövänliga och rättvist producerade som möjligt. Genom nätverket Fair Flowers Fair Plants får man tag i sådana blommar.

Gudrun Sjödéns är en färgstark ledargestalt och inspiratör och hennes kunder älskar som få sitt företag. De hyllar de plaggen för dess skönhet och dess tidlösa design, men trots det kommer frågan om den etiska granskningen upp under kvällen. Varför ställer inte Gudrun Sjödén upp? Svaret är att det handlar om fackliga rättigheter och det bör facket och inte arbetsgivaren driva i första hand. Inte helt solklart och här blir flera av oss frågande.  Sen får vi veta att produktionen oftast sker under ganska goda villkor, men de miljö- och socialt medvetna kunderna vill att företaget ska låta sig granskas. Vi älskar dig, säger de trogna kunderna, vi tror att du verkligen tar ansvar och tror inte att du har något att dölja!  När vi lämnar butiken får vi en liten tygkasse med Gudruns lilla gröna, om företagets miljöarbete, den miljövänligt producerade Järnarosen lyser i rosarött vid kassan, som en ledstjärna…

En ekofeministas tankar

Igår var jag på Coop-dagen. Mumma för en mamma som nästan alltid är hemma att få mingla, lyssna på intressanta föredrag och snaska på lite schyst ekomat. Till och med vin fanns det!

Det sjöngs Änglamark och delades ut pris, till två starka kvinnor, Ekocentrum i Sigtuna, hurra!

Men bäst under dagen var det att lyssna på skaparna av filmen Planeten. Dels fick man se bitar av deras suggestiva film och dels berättade de på ett initierat sätt om vår världs förestående undergång. Man liksom rös när man lyssnade till den medryckande filmmusiken och såg förstörelsens ekorrhjul snurra allt fortare.

Vid paneldiskussionen lyste Naturskyddsföreningens Svante Axelsson som vanligt. De två kvinnorna i panelen var inte alls lika bra och de vände sig kuttrande mot Svante när de talade.

Varför är det så ofta så att det är männen som lyser mest? Jag tänker på Planeten-killarna, dom har säkert jobbat som galningar med sin film där de visar hur sådant som andra män skapat är på väg att förstöra vår värld. Män som lyst med sina broar, vägrar, åkrar och bilar.

Nu lyser männen som ska laga det hela -och vi kvinnor sitter och kuttrar, och sen går vi och handlar ekologiskt. För vi har ju inte rest jorden runt under svåra omständigheter för att beskriva eländet, och sedan lysa. Jag tänker på killar som Mark (Lynas), Al (Gore), Mattias (Klum) och Folke (Rydén)…samt en massa andra filmare och fotografer som har flugit runt i diverse plan för att skildra vår sargade värld TV-filmer och vackra coffee table-böcker.

Nu lever vi ju inte på 1800-talet, så visst finns det möjlighet för oss kvinnor att lysa, men nog är vi statistiskt mer hemma med barnen. Med barn handlar inte heller arbete om strapatsrika resor eller om långa pass i ett klipprum. Snarare om små snuttar av arbete eftersom det ständigt avbryts av barn som vill leka, som ska hämtas på dagis, eller tvätt som ska hängas. Vardagsbesluten om vilken mat som ska köpas tas där, och nu har ju maten större miljöpåverkan än flygresorna sägs det…

Förr sades det att mannen är yin och kvinnan är yang, men måste detta fortfarande alltid lysa igenom de tunna jämställdhetsgardinerna? Jag vill se män som kuttrar när jag lyser, fast jag tänker banne mig ta tåget den dag jag ska utforska världens elände! Och nu vaknar visst min son…

PS. Jag lyser så gärna på er konferens med mina föredrag om ekologiskt liv, ekoaktivism och ekologiskt boende. Lyssna på för jag är faktiskt enastående, trots att jag är en ko, förlåt mor. DS

PPS. Jag skrev faktiskt en uppsats om växthuseffekten redan på gymnasiet (1990), mejla om ni vill ha detta pionjärarbete ;.) DS.

Mycket grönt snack men liten verkstad

Häromdagen insåg jag med samma panik som alltid att det börjar bli kallt och att barnen saknar varma kläder i lagom storlek. Som miljövän borde jag förstås ha förstått detta för länge sedan och i god tid inhandlat höstkläder på något av de miljoner loppis som anordnas nuförtiden (bra grej även om man ofta hittar det man INTE behöver för tillfället).

Nåväl, jag har inte varit så förutseende och fick istället bege mig ut på stan för att hitta höstkläder och varmare jeans. Glad i hågen trodde jag att nu när ekotrenden är här är det väl inga som helst problem att hitta miljömärkta allvädersjackor och ekojeans. Men det snackas mycket i miljöverkstan. Varken Åhléns eller Kappahl som förra året hade ökotex-märkta barnoveraller hade det nu!(ökotex är miljömärkning ”light” dvs. slutprodukten är utan kemikalier men produktionen kan vara helsunkig) . Mycket märkligt!

På H&M fanns en ekokollektion, men den var långt ifrån heltäckande. Efter mycket sökande hittade jag ett par ekojeans till äldsta sonen. Tyvärr var den enda modellen som fanns för stor i midjan (bland dom icke eko jeansen fanns det hur många modeller som helst). Några miljömärkta jackor eller overaller fanns inte alls! Så det var bara att krypa till korset och köpa en giftjacka denna gång…

Trots allt snack är det långt kvar med andra ord…ett kort besök hos Polarn & Pyret och fråga till expediten visade att där finns inget eko alls! Trist!

Mer kul är Matbruket, grossist som också säljer närproducerade ekogrönsaker och kött på Reimersholme. Såå mycket mer inspiration än Coop nära bredvid!

Att konsumera eller inte konsumera är frågan

Jag har tappat bort mitt lösenord, men nu har jag fixat ett nytt och kan åter blogga, här med en liten fundering om konsumtion. Arbetarens Klimatblogg diskuterar huruvida man kan shoppa sig ur konsumismen eller inte. Svaret enligt dem är inte oväntat NEJ. De anser att Camino och Asfaltblomman vara välmenta men knappast verkningsfulla sätt att förbättra världen med sina tips om ”ulliga tröjor” och ”organiska nagellack”.

Jag håller med om att vi shoppar på tok för mycket, fast det är samtidigt svårt att säga vad som just är för mycket, är en eldriven borr för mycket eller ett ”organiskt” nagellack… eller ett exemplar av tidningen Arbetaren? Det är svårt att moralisera över andra människors konsumtion. Om fossila bränslen bar sina verkliga kostnader skulle vi slippa den diskussionen eftersom det skulle bli så dyrt att överkonsumera. Så visst krävs såsom Arbetaren Klimatblogg förespråkar politik för att sätta rätt priser på bränslen och därmed minska klimatpåverkan.

Sen anser jag inte att det är fel i princip att konsumera, dvs att människor handlar med varandra (dvs både konsumtion och produktion). Det har vi gjort sedan stenåldern. Bara det att vi behöver verktyg, kläder och skydd innebär att vi måste ha mer än våra kroppar. Det är det svårt för en liten klan eller familj att framställa allt den behöver, vi får resa och byta saker med varandra. Förr använde vi snäckor som betalningsmedel, numer pengar. Vi löser varandras problem och uppfyller varandras drömmar och visioner. Att shoppa idag är också lite som att samla bär och ätliga rötter inför vintern. Jag tror att det är samma behov det handlar om.

Felet idag är främst sättet det görs på. Att idka handel ska inte skada djur, människor och natur. Och handel kan hjälpa, Burkina Faso Boutique  med erfarenhet av bistånd har sloganen, ”Handel är bättre än bistånd”. Asfaltblomman håller med. Dessutom bör tilläggas att på Asfaltblomman.se finns så mycket annat än tips på ”organiska” nagellack (något sådant tips finns faktiskt inte!). Däremot kan man utöver tips på klädbutiker och make up hitta kollektivhus, ekobyar, bilpooler, tips på hur man klarar sig utan bil, nära utflyktsmål, kolonilotter med mer. Så det så!

Till sist kan jag också säga att asfaltblomman, även om Arbetarens klimatblogg tror annat, inte är någon guldkalv vad gäller inkomster. Det är knappast heller de ekologiska webbutiker som vill annonsera. Dessa webbutiker drivs för det mesta av enskilda människor, som ofta bor i glesbygden, och som drömmar att göra något bra och så småningom leva på detta. Flera gör inte ens det utan har andra arbeten vid sidan om. Inte särskilt eco-chic mao.

Ekokvalitet efterlyses!

Bevisligen finns det eko med kvalitet, Leijontornet en lyxrestaurang i Stockholm med ekologisk meny har vunnit DN på stans gulddrake och den lika lyxiga ekokrogen Mistral blev nominerad till detta pris.

Tyvärr blir man inte alltid lika lycklig av ekoreko prylar. Köpte rättvisemärkta godisar och kände mig god -men det var knappast gott. Varför kan inte Karamellkungen och allt vad dom heter helt enkelt göra vanligt hederligt rekoeko smågodis?

Änglamarks produkter är inte heller någon våt dröm för den som gillar god smak, översaltad korv och halvruttna potatisar är tyvärr alltför vanligt. Det känns inte kul.

 Jag har tidigare nämnt ekostrumporna som går sönder, mina Kuiychi-jeans är jättesnygga men snart kraschar gylf-spännet (efter ca 4 månader!). Mina oeko Levis håller hur bra som helst.

Summa sumarum: eko måste också innebära gott och hållbart, annars blir man sur!

Sen vill jag tillägga att butiken Drömma som det stod om i Göteborgsreportaget faktiskt har flera ekomärken såsom:

Camilla Norrback

JADU

Once upon a time

Pica Pica

Makthavarnas miljövidriga bilar

I dagens Stockholm City (hittar tyvärr inte artikeln på nätupplagan) har man granskat miljömakthavarnas bilar, och funnit att de är värre miljöbovar än snittet. Här finns politiker och tjänstemän som arbetar för Naturskyddsföreningen och Naturvårdsverket. Alla tycks ha bil och ytterst få har sk miljöbil. Jag tycker att det är strålande att individer med makt granskas på detta sätt, har längtat så länge! Visst kan dessa motivera lite fler resor i tjänsten för att de gör gott, men knappast privat. De har ju förmodligen redan tillgång till tjänstebilar och kan kombinera tjänstersor med semesterresor (så gjorde jag när jag var doktorand och åkte på den årliga konferensen). Inga plåster på såren och inga botförklaringar från Svante Axelsson (Naturskyddsföreningens generalsekretare) tack. Skäms på er makthavare! Bor ni i innerstan eller i närförort behöver ni precis som vår familj inte alls äga någon bil och istället hyra etanolbil på semestern och när det verkligen behövs! Eloge till Stockholm City!

PS. Varför finns det så få långärmade ekologiska tröjor till män? DS.

Klimataktivism och partikelterror på Stockholms gator

Våren är här och partikelhalterna är höga som hus. Dummast var fp-politikern som ansåg att barnfamiljerna nu kan undvika bo på de förorenade ställena när man har kartlagt dem. Lika feltänkt som att subventionera bilism med miljöbilspremier istället för att beskatta den! Det är förorenaren som ska stå för sina föroreningar och inte tvärtom!

Något som jag gillar är att klimataktivisterna har kommit igång! Genom att göra öken utanför en resebutik på Sveavägen vill Klimax uppmärksamma miljöproblemen kring flygtrafiken. De försöker också störa Brommaflyget, något som jag själv gjorde i tonåren. Ack den som vore ung igen!

Slutligen ett ekofynd: Kafé Kajak vid Smedsuddsbadet i Stockholm. God fika som är delvis ekologisk samt fantastisk utsikt över Riddarfjärden!

ekoGBG

Här startar Asfaltblommans nya blogg med ett litet reportage från det gröna Göteborg. Att det händer saker på ekofronten där har knappast undgått den intresserade. Ett säkert tecken är den hippa rekoekotidningen Camino Magasin. Annat tecken är starten av den helekologiska matbutiken Ekostore. Den som besöker den trevliga nätguiden Godsak.se hittar också flera butiker med ekokläder over there.

Med en vacker ljusblå spårvagn (hoppas vi får sådana till Stockholm, om än lite snabbare dito) tog jag mig till stadsdelen Olivedal där flera av butikerna fanns. I den vackert inredda Once upon a Time fanns stiliga och lite gammaldags kläder, flera av dem rekoeko. Ett stenkast därifrån låg Wherka som hade ett ännu ganska litet sortiment av ekologiska baskläder. Tyvärr inga strumpor, jag söker nämligen andra än Living Crafts modell som går sönder nästan direkt.

Ett till stenkast bort låg Minnis ekoaffair med ett blandat utbud från babykläder till vegetariska skor. Tyvärr var strumporna av den nämnda modellen. Min vandring fortsatte till Duns, en fräsch affär med några vackra babybodies och byxor som var eko. Jättefint, men jag hoppas på fler storlekar!

I stadsdelen Haga besökte jag vintagebutiken Drömma. Hittade en read Camilla Norrbackkofta. Vacker butik men en del nytt och oeko.

Inne i själva Gbg fanns Ekostore en nystartad helekologisk matbutik. Häftigt och så rent och så stilrent för den typen av butiker!

Utöver butiker besökte jag också Ekocentrum, nästan ett helt hus med utställning, fik och inspiration. Kul, något sådant finns inte i Stockholm, ännu…

Jag hann också med att luncha med Johan som har ekosajten Ecoprofile, se hans cykel, han har plats för sin son där framme.

Överallt dit jag kom hittade jag Camino Magasin, den är stor här, tyvärr inte lika uppmärksammad i Stockholm. Ekologisk mat och ekokläder hittade jag, men matställen med ekomat var det ont om. På den fronten ligger vi nog före i Stockholm!

 PS. Ett lästips: Tandooriälgen av Zac O’Yeah handlar om Göteborg när klimatförändringarna har slagit till med kraft. Den är nog inte vetenskapligt riktig, men rolig och tankeväckande. Utöver ett tropiskt klimat har Gbg blivit kolonialiserat av indier och de flesta stadsdelar har fått indiskt namn. Gautampuri är själva stadens nya namn och Cortegen är reducerad till en infödingsrit. DS.

Ny blogg

Här är min nya blogg som förhoppningsvis ska vara spamfri. Återkommer inom kort med rapport från min ekoresa till Göteborg.