Veckans tips: Bulleboden

Om man jobbar på Kungsholmen, är Bulleboden det självklara valet. Dels har dom en del eko och dels är det fantastiskt gott och god service. Bullepuddingen är fantastisk!

Vem är eg torsk på torsk?

Jag fattar inte varför det är så mycket tjafs om torsken. Att avstå från smågodis, flygresor eller nötkött är ju inte så lätt. Men torsk, visst kan det vara gott, men vem drömmer våta drömmar om torsk med äggsås, när sej med äggsås smakar nästan precis likadant?

Vad individen faktiskt kan göra

I senaste numret av Sveriges Natur skriver Andreas Malm att det viktiga inte är vad individen gör, utan det vi gör politiskt. Märta Myrstener i DN på Stan är inne på samma spår. Jag håller med dom, delvis. Inte för inte har jag blivit politisk sekreterare för miljöpartiet i Stockholm! Vi måste arbeta politiskt för färre p-platser, billigare tåg etc.

Men individen har faktiskt en del makt. Samhället tvingar inte folk att resa Thailand, det går alldeles utmärkt att avstå! Det har också visat sig att det inte hjälper så mycket att bygga tätt och att ha bra kommunikationer, folk okynnesåker med sina bilar lik förbaskat! Och det är på fritiden; för att köpa snask, för att hälsa på polarna, för att somna skrikungen, för att komma ifrån familjelivets kval, för att känna grusvägen under hjulen och lyssna på Uffe….

Visst sjutton har vi som individer viss valfrihet här i Sverige!

Inspirera inte uppfostra!

Jag brukar inte kommentera sådant som har skrivits om mig och asfaltblomman i tidningen, men nu måste jag.

I lördags var det ett stort reportage i Södermalmsnytt om mig och om asfaltblomman. Det var jättefint och bra, t.o.m. bilden blev bra. Men det är en sak som blev fel. Det står där att jag vill ”uppfostra” folk. Det stämmer inte. Jag sa att jag förut försökt göra det, men att det inte har lyckats så bra. I synnerhet inte med släkt och vänner. Därför vill jag, i synnerhet med asfaltblomman i första hand inspirera till en annorlunda livsstil. Så var det med det!

Gott nytt

Har just läst sex grader av Mark Lynas och känner mig lätt pessimistisk, i synnerhet med tanke på att det ska flygas så till den milda grad just nu. Är trött på resereklam och slagord såsom ”billiga resor till solen”, snart nog får vi det varmare än vi någonsin önskat. Värst otäckt blir det om det börjar spruta metangas ur hav och mark.

Mer kul är att jag har fått ett jobb. I februari blir jag politisk sekretare för miljöpartiet i Stockholm. Ska bli jättespännande! Asfaltblomman lever vidare, men med en ny touch. Ekoställena ska recenseras, med betyg och allt. Dags för kritisk granskning även av det ekologiska.

Må Stockholm blomstra år 2008!

Fickor av motstånd

Tillväxtens sista dagar – miljökamp om världsbilder handlar om varför det händer så lite, trots att miljöfrågan är så het. Boken är en bra översikt för den som har varit miljöintresserad ett tag och har ett djupare intresse av frågan. Björn Forsberg som är forskare vid Umeå universitet konstaterar att miljöintresset till trots fortsätter folk att flyga och överkonsumera. Inte så konstigt eftersom det i samma tidning som har reportage om klimatpåverkan också finns reportage om shoppingturer till London och Paris. Ett nästan övertydligt exempel på denna konflikt är restaurangen Koloni garden i Sickla köpkvarter. Där serveras lokalt producerad och ekologisk mat bland trädgårdsmöbler, fågelkvitter och krukväxter. Det är bara utsikten som stör och påminner om var vi egentligen är, det vi ser är en stor parkeringsplats.

Av de 15 nationella miljömål som regeringen har beslutat om saknas det viktigaste, nämligen att minska vår konsumtion. Vi svenskar anser oss vara miljövänliga eftersom våra lokala utsläpp är relativt små, men ser man till vår livsstil är den en av de mest resursförbrukande. Skillnaden är att våra utsläpp sker någon annanstans, i Asien eller i Afrika.

Ska vi verkligen hindra en annalkande ekologisk kris måste vi förändra systemen radikalt. En början är att starta ”fickor av motstånd”. Björn föreslår cykling och vegetarisk livsstil. Jag tänker vidare på lokala samfälligheter, gemensamma lokala system där vi tar hand om våra barn tillsammans och byter tjänster. Detta handlar om helt annat än att köpa en ekologisk trendig tröja och är så mycket svårare att förverkliga. Hör gärna av er om ni vill vara med och bygga en ”ficka av motstånd” och berätta vilken idéer ni har!

Tillsammans framför datorn

Vi sitter och bloggar och kämpar för en bättre värld och datorerna glimrar likt smycken i vintermörkret. Vi köper snällt våra rättvisa och ekologiska kläder på nätet eller på H&M. Sen går vi hem och kokar våra klimatvänliga rotfrukter och bönor, i varsin liten kastrull. Datorn surrar i bakgrunden.

På något sätt känns det som om vi har glömt det viktigaste. Skulle vi inte rädda världen tillsammans? Hur skapar vi ett gemensamt, fysiskt, rum där delar både kastruller och tankar?

Ganska ofta är jag hemma själv med båda mina barn. Hemma i en lägenhet där ingenting händer, inga grannar som knackar på, inga kor som ska kalva…jag brukar försöka baka, men det är körigt när ettåringen hänger i hasorna och vill kliva in i ugnen. Tänk om vi vore fler vuxna, då skulle det kanske gå an att vara hemmafru, men här i vår del av världen är det på jobbet och på dagis som livet utspelar sig. Och så på nätet förstås, jag har alltid datorn på såna dagar för att känna att det finns någon därute som man kan prata med…

Mygg och kameler

Det talas mycket om vikten av att göra små saker, tänk om alla stänger av standby-knappen på TV-n, då kan vi stänga utifutton kärnkraftverk! Visst är det bra att spara på de små detaljerna, men det blir lätt svalda kameler av dessa resonemang. Häromdagen läste jag ett reportage i Sveriges Natur om en kvinna som forskar om konsumtion och som enligt reportaget konsumerar lite och lever miljövänligt. Reportaget började med att berätta att kvinnan inte har någon mobiltelefon. Lite senare upptäcker man dock att hon har en vanlig bensindriven bil och har rest till Indien…

Att skippa mobiltelefonen men behålla bilen torde knappast vara särskilt smart ur miljösynpunkt. Visserligen kan telefonen ha producerats under hemska omständigheter, dra ström, bli farligt skrot etc. Men hur produceras hennes bil och hur mycket extra resor får hon inte till exempel när hon kunde ha ringt och skippat ett möte men nu måste ta bilen dit!

Som individ med ansvar tror jag att det är bättre att tänka i helheter. Skippar man bilen kan man nog unna sig att köpa lite krimskrams, väljer man bort Thailandsresan är det ok med lite junkfood. Bor man fem personer i en två kan man med gott samvete låta barnen ha vanliga engångsblöjor. Mest miljövänlig är ju som vanlig den fattiga, utan att ens vilja vara det. Är man rik eller åtminstone medelklass får man försöka se sig själv i ett sammanhang där det faktiskt är viktigare att fundera över hur man bor, hur man färdas och vad man äter än om man dammsuger bakom kylskåpet, använder ekologisk disktrasa eller stänger av standby-knappen.

Sen ville jag säga att köpa ekologiskt det kan alla med lite pengar, att avstå från att flyga eller åka bil, det är det svåra!

Rödvin, hyrvideo och pengar, en fredagsblogg

Här kommer en fredagsblogg till familjens stora oförtjusning. Jag börjar med rödvin: varför finns det så ont om ekologiska för dem som inte vill dricka så mycket? Sen kommer fredagens film. Numer hyr inte folk, utan köper. Varför måste man äga sin film? Hur många gånger ser man den, hurra och halleluja för hyrfilmen i dessa klimatkaostider!!

Näst sist vill jag knyta an till Naturskyddsföreningen och dess insamling. Jag fick nämligen ett brev om att de behöver stöd för att öka andelen ekotextil. Jättebra och snälla, hjälp mig också! Jag är i akut behov av intäkter! A-kassan flåsar i nacken och jag söker febrilt efter slantar för vidare arbete. Utan det blir det till att skaffa ett vanligt kneg när mammaledigheten är slut och då blir det bara Naturskyddskyddsförening och ingen asfaltblomma.

Den 3 nov och en massa veckor framöver kommer Asfaltblomman att jobba nästan gratis, (och förhoppningsvis få en massa uppmärksamhet) i Kvarteret Framtiden, Sickla Köpkvarter. Åk dit och shoppa som galningar och döva sedan ert samvete på bästa sätt i vår utställning. Eller skit i shoppingen och åk bara dit för att snacka, kolla och fika!

PS. Var med i Radio Stockholm i onsdags, kul men fruktansvärt vad mycket liksom och eeh man säger. DS.

Ekoradhus lost

Vi budade på det ekoradhus som var till salu i Björkhagen förrförra helgen. Så mysigt, men ack så dyrt. Vi förlorade helt enkelt och får bo kvar i vår vanliga lägenhet ett tag till. Att vara miljövän kostar ibland skjortan helt enkelt. Maken, som inte är lika miljönördig, var ju också lite orolig över att vi jämt och ständigt skulle behöva arbeta med pelletpannan och prata komposter med grannarna.

Själv är jag lite ledsen, för jag såg nästan mig själv sitta där i det ljusa köket med äkta träluckor och naturnära färger. Vilken fulländad bild, ingen mer hämtmat (finns inga sådana ställen i Björkhagens döda centrum för övrigt), inga engångsblöjor, bara tygblöjor och gemensamma långkok. Inspirerande snack med grannarna och egen kompost. Nu sitter vi här i vårt höghus från 40-talet. Plus för miljöpartiet som vill miljöanpassa befintlig bebyggelse enligt dagens DN. Med tanke på det översvallande intresset för ekoradhuset i Björkhagen behövs det mer ekohus än de 44 som finns där.